Amazing
De sprang rätt in i rummet, ingen knackning, ingen varning, ingenting. Plötsligt var de bara där. Min mamma, syster, moster och mormor. Det tog bra lång tid innan jag förstod att det var på riktigt. Dagen efter satt vi och åt frukost i min värdmorföräldrars kök och det kändes som det mest naturliga någonsin. Allt var precis som det skulle. Vi hade över en vecka att bara vara, leva i samma tidszon och plats för omväxlings skull. Vi hann med så mycket och jag förstår inte ens hur allt detta hände. Hur vi promenerade på stranden i den kalla decemberluften, hur vi roadtrippade från Michigan till Chicago, hur vi spenderade onsdagskvällen på en Bulls-match, hur jag fick möjligheten att visa den omkring i mitt liv här, hur jag vaknade på nätterna och insåg att de faktiskt var alldeles precis där, intill. Igårkväll rann tårar under kortspelet, som blandades med skrattanfall, det var liksom så surrealistiskt. Plötsligt idag så sitter jag i soffan och beställer en uber som ska ta dem till flygplatsen, iväg från mig, tillbaka till Sverige. Jag kramar dem hejdå och undrar hur jag någonsin kan tacka dem för det här. När jag ser dem genom fönstret packa in resväskorna i bilen gör det ont i kroppen, jag tänker att detta är sista gången jag får krama dem tills nästa sommar och det känns som att hjärtat går i tusen bitar. Mina nakna fötter fryser när jag springer ut, efter dem, för en sista kram. Det spelar ingen roll hur länge jag har varit här eller hur många gånger jag sagt hejdå till de jag älskar, jag verkar ändå aldrig vänja mig. Några timmar senare duschar jag och använder kvarlämnat shampoo och tänker att jag ska frysa in de sista köttbullarna som de rullat och lagat till mig, försöker spara allt så länge som möjligt. De kom, och jag ska berätta allt om det när jag har mer tid. 
 
 
PUSS
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress