hejdåhejdå fester
Min sista helg i Chicago så var det dags för mig att ha en liten hejdåfest med alla mina fina vänner som jag lärt känna under min au pair tid och dessutom de närmsta familjevännerna. Alltså, det är svårt att förklara hur det kändes den sista tiden, jag kände för det mesta ett stort tryck över bröstet och var liksom känslig mest hela tiden och kunde gråta för allt och ingenting, när som helst. 


Men tillslut, min allra sista lördag var det dags för min hejdåfest. Det var fint och tungt på samma gång, alltså att se alla samlade på samma plats var så fint och kändes som världens bästa sätt att avsluta året på. När jag skulle säga hejdå till vissa mammor, alltså mammor till mina värdbarns kompisar - då brast det för mig. Det är inte lätt någonstans att säga hejdå till människor och plaster som man har mått så bra av, som man älskar så himla mycket och som varit ens trygghet under en så lång tid. Det var jäkligt tugnt att åka från Chicago. 

Mina fina vänner. Att vara au pair är det bästa beslutet jag tagit i mitt liv tror jag, jag har lärt mig så mycket och fått så mycket nya nära och kära i mitt liv, sett saker ur nya perspektiv, allting. Jag har blivit en bättre, mer förstående, ödmjuk men också starkare människa. 

På söndagen skulle Frida ha sin hejdåfest, så då passade jag och mina tjejer up north på att åka downtown på vägen till hennes hejdåfest. En sista dag downtown för mig, och trots att man varit där så många gånger så känns det som att det är så mycket som jag aldrig hann göra eller uppleva? Gud, Chicago har så mycket att erbjuda. Det som är bra är ju att det alltså finns saker kvar att se när jag kommer tillbaka och hälsar på. 

Min älskade stad. 

Kolla va snygga Sanna och Lisen var!!!

Och hur tunga mallan och emsan va?? 

Världens finaste <3 <3 <3 

Och kolla på dessa???? 

Iaf, på Fridas hejdåfest så fick vi uppsöka skugga pga tusen grader varmt och svetten rann. Men det va mysigt att sitta och prata, äta och ha kul ihop. Jag fick passa på att säga hejdå till hennes värdfamilj ockå och det var liksom konstigt det med? De har också funnits i mitt au pair liv från dag ett. 

Jag, Meg och min älskling pipz, som av någon oklar anledning verkligen inte tycker om mig. 

Men jag lyckades sno en bild på oss två i alla fall. 

Sen skulle vi leka klassikern "är massa mariekex och vissla sedan"

Vi svenskar, som ni kan se, tog det på största möjliga allvar. 

Ärligt så hade jag glömt hur torrt det blir i munnen???

Aja, vi  vann inte även om vi kämpade på.
 
Så ja, det var min sista helg i Chicago som spenderades med två mysiga, men ändå sorgliga hejdåfester för man insåg att au pair tiden nu var över. Så fint att få spendera dem med mina bästaste vänner dock. 
 
PUSS
 
Reunion!!!
HEJ guys!
 
Dags för ännu lite liveuppdatering, haha. Känns som sommaren bara flugit iväg typ? Samtidigt har jag ju gjort tusen saker så det är ju inte så konstigt. Detta är min sista vecka innan jag börjar universitetet, vilket är helt sjukt? I alla fall, denna veckan är jag ensam hemma och tar hand om pim, vilket är mysigt. Idag har jag städat och tvättat här hemma och varit och käkat lunch med moster vilket var supermysigt. Snart ska jag åka och slänga skräp och sen åka in till Mika och Frank och sova där inatt. 

 
Imorgon ska jag käka frukost med Elin och Stina troligtvis, och sen vid lunchtid så kommer Mathilda och Sofia till mig. Alltså omg, ni förstår inte hur taggad jag är??? Vågade inte hoppas på att vi skulle få ihop det, but we made it och vi ska alltså hänga nu resten av veckan. Alltså det är så sjukt att vi hängde varje jäkla dag typ under mitt första au pair år, sen levde jag ett helt år utan dem och nu äntligen ska vi få ses igen. Har saknat dem så himla mycket så det ska bli så fint att få umgås lite. Två nätter ska vi hänga här i Olsfors och runt om, sen på fredag ska vi till Moheda där Mathilda bor för att spendera helgen där. I'm so excited. 
 
PUSS
 
Chicago-besties! <3
Alltså, att åka som au pair är ett äventyr på SÅ MÅNGA sätt och man får extremt mycket perspektiv på livet och erfarenheter. Jag hade verkligen the time of my life, men ingenting hade varit detsamma utan mina vänner. Det är så sjukt att man åker till andra sidan jorden och träffar svenskar och klickar med en gång! Ens vänner därborta blir som familj, de är dem man pratar med varje dag om allting, allt det viktiga och oviktiga, de finns alltid där.  


Efter ett år i min värdfamilj valde jag att stanna ytterligare ett år, något som kändes självklart men läskigt på samma gång, för plötsligt skulle jag ju vara ensam igen helt utan någon jag kände i området. Så när mitt andra år kom igång började jag också leta efter nya vänner, och gud vilka fina jag hittade. Jag hade turen att få kontakt med dessa fyra tjejerna som gjorde mitt liv i USA himla mycket bättre. 

Vi hängde lite från och till, och först i september/oktober blev jag nära med Sanna och Lisen och vi började hänga typ varje dag. Frida och Nellie har alltid funnits där och jag har käkat lunch och diskuterat livet med dem så många gånger under året. Efter årskiftet så började vi hänga mer och mer, allihopa och tillslut träffades vi alla fem minst varje helg. Frida och Nellie bodde ju lite mer norr ut, så det var lite mer omständigt att hänga ibland på vardagarna pga olika arbetstider osv, - men Sanna och Lisen bodde bara fem minuter från mitt hus så därför sågs vi typ jämt. Det spelade ingen roll vad vi gjorde, om det så var bio, shoppade, åkte till IKEA, käkade thai takeout, myste i en park eller var hemma hos någon - det var alltid lika avslappnat och härligt och vi skrattade tills tårarna rann. 

Alltså jag är så jäkla glad att jag funnit dessa girls. De är helt fantastiska och vi har stöttat varandra genom allt, vi har delat livet på ett sätt som liksom inte går att förklara för någon som inte är au pair och har upplevt det själv. Jag har alltid blivit glad och peppad av att hänga med dem och jag älskar alla små äventyr vi hittar på men bland det bästa har verkligen varit att bara ligga i soffan och ha filmkvällar och sträcktitta serier tillsammans, ha sleepovers, laga middagar och pannkaksfrukostar och bara mysa. Nu när jag kommit hem till Sverige så hörs vi ändå varje dag och uttrycket "finns i chatten" har liksom aldrig varit mer aktuellt. Jag hade många förväntningar innan jag åkte som au pair, men trodde aldrig att jag skulle hitta såhär fina och underbara vänner som jag kommer ha i resten av livet. 
Nu tycker jag det är på tiden att alla kommer hem så att vi kan hänga här i Sverige också (även om alla bor utspritt i landet). Frida är redan hemma och snart kommer resten hem också. Oavsett vart vi alla kommer ta vägen (jag hoppas att alla kommer och pluggar i gbg!) så kommer vi alltid vara vänner och finnas för varandra och det är jag så tacksam över. Dessa bilder tog vi min sista helg i Chicago när vi var påväg till Fridas hejdåfest, där vi hängde med mer friends for life, Emma, Malvina, Frida (och vi saknade Lisa). Jag längtar tills vi alla kommer ses igen, tillsammans, det kommer bli den fetaste reunionen ever. Nu i efterhand känns det så sjukt att jag hade kunnat missa alla dessa awesome personer och allt grymt häng om jag hade stuckit hem efter ett år? Att stanna ännu ett år är nog ett av mina bästa beslut i livet alltså.