Chicago-besties! <3
Alltså, att åka som au pair är ett äventyr på SÅ MÅNGA sätt och man får extremt mycket perspektiv på livet och erfarenheter. Jag hade verkligen the time of my life, men ingenting hade varit detsamma utan mina vänner. Det är så sjukt att man åker till andra sidan jorden och träffar svenskar och klickar med en gång! Ens vänner därborta blir som familj, de är dem man pratar med varje dag om allting, allt det viktiga och oviktiga, de finns alltid där.  


Efter ett år i min värdfamilj valde jag att stanna ytterligare ett år, något som kändes självklart men läskigt på samma gång, för plötsligt skulle jag ju vara ensam igen helt utan någon jag kände i området. Så när mitt andra år kom igång började jag också leta efter nya vänner, och gud vilka fina jag hittade. Jag hade turen att få kontakt med dessa fyra tjejerna som gjorde mitt liv i USA himla mycket bättre. 

Vi hängde lite från och till, och först i september/oktober blev jag nära med Sanna och Lisen och vi började hänga typ varje dag. Frida och Nellie har alltid funnits där och jag har käkat lunch och diskuterat livet med dem så många gånger under året. Efter årskiftet så började vi hänga mer och mer, allihopa och tillslut träffades vi alla fem minst varje helg. Frida och Nellie bodde ju lite mer norr ut, så det var lite mer omständigt att hänga ibland på vardagarna pga olika arbetstider osv, - men Sanna och Lisen bodde bara fem minuter från mitt hus så därför sågs vi typ jämt. Det spelade ingen roll vad vi gjorde, om det så var bio, shoppade, åkte till IKEA, käkade thai takeout, myste i en park eller var hemma hos någon - det var alltid lika avslappnat och härligt och vi skrattade tills tårarna rann. 

Alltså jag är så jäkla glad att jag funnit dessa girls. De är helt fantastiska och vi har stöttat varandra genom allt, vi har delat livet på ett sätt som liksom inte går att förklara för någon som inte är au pair och har upplevt det själv. Jag har alltid blivit glad och peppad av att hänga med dem och jag älskar alla små äventyr vi hittar på men bland det bästa har verkligen varit att bara ligga i soffan och ha filmkvällar och sträcktitta serier tillsammans, ha sleepovers, laga middagar och pannkaksfrukostar och bara mysa. Nu när jag kommit hem till Sverige så hörs vi ändå varje dag och uttrycket "finns i chatten" har liksom aldrig varit mer aktuellt. Jag hade många förväntningar innan jag åkte som au pair, men trodde aldrig att jag skulle hitta såhär fina och underbara vänner som jag kommer ha i resten av livet. 
Nu tycker jag det är på tiden att alla kommer hem så att vi kan hänga här i Sverige också (även om alla bor utspritt i landet). Frida är redan hemma och snart kommer resten hem också. Oavsett vart vi alla kommer ta vägen (jag hoppas att alla kommer och pluggar i gbg!) så kommer vi alltid vara vänner och finnas för varandra och det är jag så tacksam över. Dessa bilder tog vi min sista helg i Chicago när vi var påväg till Fridas hejdåfest, där vi hängde med mer friends for life, Emma, Malvina, Frida (och vi saknade Lisa). Jag längtar tills vi alla kommer ses igen, tillsammans, det kommer bli den fetaste reunionen ever. Nu i efterhand känns det så sjukt att jag hade kunnat missa alla dessa awesome personer och allt grymt häng om jag hade stuckit hem efter ett år? Att stanna ännu ett år är nog ett av mina bästa beslut i livet alltså. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress