hejdåhejdå fester
Min sista helg i Chicago så var det dags för mig att ha en liten hejdåfest med alla mina fina vänner som jag lärt känna under min au pair tid och dessutom de närmsta familjevännerna. Alltså, det är svårt att förklara hur det kändes den sista tiden, jag kände för det mesta ett stort tryck över bröstet och var liksom känslig mest hela tiden och kunde gråta för allt och ingenting, när som helst. 


Men tillslut, min allra sista lördag var det dags för min hejdåfest. Det var fint och tungt på samma gång, alltså att se alla samlade på samma plats var så fint och kändes som världens bästa sätt att avsluta året på. När jag skulle säga hejdå till vissa mammor, alltså mammor till mina värdbarns kompisar - då brast det för mig. Det är inte lätt någonstans att säga hejdå till människor och plaster som man har mått så bra av, som man älskar så himla mycket och som varit ens trygghet under en så lång tid. Det var jäkligt tugnt att åka från Chicago. 

Mina fina vänner. Att vara au pair är det bästa beslutet jag tagit i mitt liv tror jag, jag har lärt mig så mycket och fått så mycket nya nära och kära i mitt liv, sett saker ur nya perspektiv, allting. Jag har blivit en bättre, mer förstående, ödmjuk men också starkare människa. 

På söndagen skulle Frida ha sin hejdåfest, så då passade jag och mina tjejer up north på att åka downtown på vägen till hennes hejdåfest. En sista dag downtown för mig, och trots att man varit där så många gånger så känns det som att det är så mycket som jag aldrig hann göra eller uppleva? Gud, Chicago har så mycket att erbjuda. Det som är bra är ju att det alltså finns saker kvar att se när jag kommer tillbaka och hälsar på. 

Min älskade stad. 

Kolla va snygga Sanna och Lisen var!!!

Och hur tunga mallan och emsan va?? 

Världens finaste <3 <3 <3 

Och kolla på dessa???? 

Iaf, på Fridas hejdåfest så fick vi uppsöka skugga pga tusen grader varmt och svetten rann. Men det va mysigt att sitta och prata, äta och ha kul ihop. Jag fick passa på att säga hejdå till hennes värdfamilj ockå och det var liksom konstigt det med? De har också funnits i mitt au pair liv från dag ett. 

Jag, Meg och min älskling pipz, som av någon oklar anledning verkligen inte tycker om mig. 

Men jag lyckades sno en bild på oss två i alla fall. 

Sen skulle vi leka klassikern "är massa mariekex och vissla sedan"

Vi svenskar, som ni kan se, tog det på största möjliga allvar. 

Ärligt så hade jag glömt hur torrt det blir i munnen???

Aja, vi  vann inte även om vi kämpade på.
 
Så ja, det var min sista helg i Chicago som spenderades med två mysiga, men ändå sorgliga hejdåfester för man insåg att au pair tiden nu var över. Så fint att få spendera dem med mina bästaste vänner dock. 
 
PUSS
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress