För mycket känslor
Hej och alltså, varning varning för de kommande veckornas uppdatering. Jag har insett att jag är ett känslovrak just nu och börjar nästan gråta hela tiden av småsaker. Typ igår satt jag i bilen och så kom en låt på som jag kopplar mycket till att åka hem och då ville jag gråta, både av glädje för känslan när jag kommer landa i Sverige kommer vara oslagbar, men också av sorg för det är oerhört ledsamt att behöva lämna. Så fram tills att jag åker hem och kanske ännu längre så kommer mina inlägg vara mycket mixed feelings och ibland är jag glad, andra stunden ledsen, precis så som jag är i livet just nu. 
 
Idag hade vi i alla fall picnic med lillens kompisar och deras mammor efter dansen, vi äter ju alltid lunch ihop på onsdagar. Det var sista gången idag, för i helgen är deras dansuppvisning och nästa vecka slutar skolan helt och hållet. Jag fick frågan om hur lång tid kvar jag har här och genast blev jag ledsen av att prata om det, har även en himla mysig mamma här som blev tårögd (tredje gången när vi pratat om att jag ska åka som hon blir tårögd och vill prata om något annat) och jag känner inombords hur svårt det kommer bli att lämna och hur mycket jag tycker om alla här. Givetvis min värdfamilj, men också alla gulliga mammor, barn och familjer runtom. 
 
De alla sa att jag kommer bli så saknad och jag kommer verkligen sakna dem jag med. Det känns så overkligt, för även om jag åker hem så snart så är det så mycket kvar att göra här innan dess så det är liksom inte första fokus. Imorgon är det avslutning på skolan i kyrkan som min lilla är i på morgonen, jag och alla mammor pratade om det idag och alla konstaterade att det kommer bli mycket tårar. Nu är alla barn så stora att de nästa år inte kommer gå till Trinity längre och det känns så konstigt att tänka på. Trinity har betytt mycket för mig också, därigenom har jag träffat så mycket fina människor och alla har varit så oerhört välkomnande mot mig, den fantastiska gemenskapen som skolan hade är något jag alltid kommer minnas. Jag är ändå glad att jag är här nu för barnens skolavslutningar och dansuppvisning, det blir liksom ett tydligt avslut på nått sätt då. 
 
I eftermiddag ska jag köra bil, fram och tillbaka överallt. Haha, det är nämligen tenniscamp på eftermiddagarna denna vecka och båda mina barn gör det, fast olika tider. Så jag ska köra barnens vänner också, det kommer bli fram och tillbaka överallt för min lilla ska dessutom ha fotboll. Det blir fullt upp, men det blir mysigt också. Snart kommer inläggen med bilder från resan! 
 
PUSS
My second home
Hej guys! 
Nu är jag hemma i Wilmette igen och det känns så skönt. Det är få saker som slår sin egna säng alltså! Idag är det memorial day här, vilket betyder att det är en ledig dag. Förra året var jag ju på Princeton med min värdfamilj denna helgen, det var SÅ varmt och så himla roligt, fina minnen! Denna helgen var min värdfamilj uppe i Michigan, men jag kunde såklart inte joina för jag var ju på min resa, så imorses vaknade jag upp i ett tomt hus, vilket typ aldrig hänt innan. Jag tog tag i min tvätt, började packa upp och lite sånt. Satte också igång och rensa igenom lite lådor och sånt här, jag har lyckats samla på mig mycket skit under tiden jag bott här. Vid lunchtid åkte jag och hämtade Lisen, sen åkte vi till Old Orchad där vi mötte upp Frida och käkade lunch och pratade för de var också lediga idag. Det var en mycket mysig lunch. Känner att man är i stort behov av att prata om alla känslor och allting som håller på och hända nu, så det är fint att ha vänner att dela det med. 



Efter lunchen åkte jag hem och väl hemma pratade jag med en blivande au pair som min värdfamilj intervjuar. Hon var svensk och supertrevlig, så det var kul! Jag tycker det känns så kul att jag är en del i min värdfamiljs letande av nya au pairer, så härligt att de vill ha min hjälp. Hela eftermiddagen fortsatte jag att fixa på mitt rum och sen tillslut, nu ikväll, kom de äntligen hem. Min lilla sprang rätt upp på mitt rum och gav mig en bamsestor kram och var så glad att se mig. Mitt hjärta smälte alltså, det är som att jag inte tillåtit mig själv att känna för mycket saknad nu när jag varit iväg men när jag såg dem så rann allting över mig. Hon var så glad och hade massor att berätta, men ville också kramas typ hela tiden. Min stora tjej var trött sen bilfärden och vi låg och gosade i hennes säng tills hon somnade. Det är så himla fint att se glädjen i deras ögon när de såg mig igen, man märker att man varit saknad. Dock är det ju sorgligt att jag snart ska lämna, min lilltjej nämde det ganska med en gång att hon är ledsen över det. Men vi sak försöka fokusera på det bra och det positiva, så ska inte tänka för mycket på det även om mitt hjärta gör fysiskt ont när jag kramar om dem och inser att jag om typ tre veckor inte längre kommer ha möjligheten att göra det varje dag. Nu ska jag i alla fall sova, imorgon börjar jag tidigt och det är fullt upp hela dagen, min värdpappa ska iväg på jobbresa tidigt imorgonbitti och min värdmamma ska iväg på möte tidigt innan vi hinner vakna!
 
PUSS
 
yes, im back - kind of
Hej allihopa! 

Nu sitter jag på San Franciscos flygplats, väntar på mitt plan till Chicago = min resa är nästan slut. Jag har haft sjukt intensiva dagar, men det har varit så otroligt kul! Jag har såklart, som ni kan ana, hur mycket bilder som helst att dela med mig av men det får komma så småningom. Det är så mycket jag har att berätta, detta har varit en så himla rolig resa och jag har upplevt så mycket, det är svårt att ens sätta ord på allting. 

 
Har dessutom insett att jag SNART är hemma, vilket är så himla exicting, men samtidigt heartbreaking. Jag har ju längtat efter alla fina människor hemma i Sverige så länge nu, men nu när det är så nära så känns det liksom läskigt för samtidigt är jag ju så ledsen att behöva lämna allting jag har här i USA. Den sista tiden jag har kvar här i USA kommer jag spendera med att förbereda mig både praktiskt och mentalt på att åka hem. Har hejdåpresenter att ordna, många människor att hänga med, mycket saker att städa ut och fixa med i mitt rum och såklart mina underbara värdbarn - ska njuta varje sekund jag är med dem. 
 
PUSS