first week in swe
Dags att prata om vad jag gjorde så fort jag kommit tillbaka till Sverige.


Jag träffade det här gänget av awesome people!!! <3 Lenny skulle bara vara på svensk mark i några timmar till innan hon skulle tillbaka till London. Var världsfint att hänga allihopa igen.

Jag hängde en massa med mina bästa girls här hemma, Evelina och Amanda. En kväll hade vi grillmys med några andra olsforsare hos Amanda med kubbspel och massa snack. 

Och en dag bestämde sig jag, Amanda och Sebastian för att hälsa på Evelina på hennes jobb. En mycket trevlig utflykt till ännu mera landet än där vi bor.

Så här fint var det där vi satt och fika. 

Käkade middag med Julia och Evelina en kväll i Borås också. Även det var mycket fint. Julia hade jag inte pratat med på länge så det är extra fint då när man hänger och man inser att allt är som vanligt. Mycket Evelina i detta inlägg btw, det är bara för att hon är bäst, jag hade saknat henne så och jag älskar att umgås med henne! <3 

Två andra som jag spenderade mycket tid med: Mikaela och Amanda. Vi hade bland annat gaderobsutrensning hos dem båda och jag var den stora vinnaren som fick ta emot massa fint. 

De tog mig också till denna fina sjö och insisterade på att vi skulle bara för att det var ju ändå sommar osv. Men ärligt, egentligen var det bara kallt.

Kolla liksom, här sitter dem och skrattar åt att mig som frös mest hela tiden. Aja, det va mysigt iaf. 

Frankis har också vart med på vårt häng. Mycket i deras nya lya såklart som är så himla fin och skön att hänga i. 

Sen plötsligt va de helg igen och då var det midsommar, jag åkte ut till Almön med mina fina familj och släkt för att fira där. 
Där badade vi också, men kan inte minnas om jag själv hoppade i? Om jag gjorde det så vill jag meddela att det troligtvis var väldigt kallt. 
Going back to Sweden
Jag har nog aldrig haft så blandade känslor som jag hade när jag vaknade upp på fredagsmorgonen som jag skulle lämna Chicago. Det var så konstigt, för allt kändes som vanligt men mina resväskor påminde mig om att idag var dagen. Jag lekte med barnen på morgonen, även om det mest blev gos, och vi gick liksom bara och väntade på att åka till flygplatsen. Det går inte att förklara känslan när vi satt tillsammans i bilen, hela familjen, en sista gång. Själva avskedet gick ganska bra, för vi visste ju att vi skulle ses snart igen (de hälsade på mig i Sverige några veckor senare) men ändå ville barnen inte släppa taget om våra kramar. Med tårar kramade jag och mina värdföräldrar varandra hejdå. 

 
Efter det påbörjades de värsta timmarna i mitt liv tror jag. Så fort jag kommit igenom securityn på O'hare gick det någonstans upp för mig att min au pair tid nu är slut, på riktigt och tårarna kunde inte hejda sig. Jag grät och jag grät, gick omkring där på flygplatsen helt ensam och mådde sämst. Har aldrig gråtit så mycket, i sån panik förut. Ringde mamma och mika, men det kom inte fram några ljud, bara mer gråt. Det var jobbigt, pratade dessutom med Frida som satt på en annan terminal och nyss hade sagt sitt hejdå till sin värdfamilj. Så även om allt kändes hemskt och jobbigt, så längtade jag ju samtidigt hem till familjen så mycket, så jag visste ju att någonting fint skulle komma om bara några timmar. På mina flygningar hem sov jag inte många timmar, men lyckades ändå få lite sömn. Det var första gången jag både grät mig själv till sömns och vaknade av mina tårar. Var ganska ostabil kan man säga. 
 
 
Men titta vad fint som mötte mig på landvetter(!!!!) helt jäkla sjukt. Var så överväldigad och glad och trött och uttömd. Jag vet ju redan att jag har världens finaste familj, men de fortsätter visa det för mig gång på gång. Fick till och med pussa på pim bland de första jag gjorde! En så himla sjuk känsla att va tillbaka efter 22 månader utomlands. 
 

Jag har insett att jag inte alltid fattar hur mycket jag saknat människor förrän jag ser dem igen, det är först då som alla spärrar släpps och jag tillåter mig själv att känna alla känslor jag bär inom mig. Det var ett kärt återseende på landvetter helt enkelt. 
 

Vi åkte hem och där fick jag också träffa Amanda som hade varit hemma och fixat det sista i världens bästa brak-brunch. Min favoritmåltid är ju ändå frukost och denna hade extra allt. Så mycket som jag saknat när jag varit borta, så det var underbart att kunna frossa i allt det goda. Hade dessutom fått en skål med minitomater och en med choklad på min plats, de känner mig allt för väl alltså! <3 

 
Om inte frukosten vore nog så fanns detta dessert bord att tillgå också. Var mätt hur länge som helst efter det. Så där satt vi alla ute på vår altan och käkade frukost tillsammans och det konstigaste av allt var som om att ingen tid hade gått, att allting var som vanligt. Det var helt fantastiskt. Resten av dagen tog vi det lungt, mika och amanda hjälpte mig att packa upp lite och sen på kvällen åkte vi till Franks föräldrar där vi hade Mikaela och Franks examensfest! Så samtidigt som vi firade deras examen (är så djupt imponerad av dem att jag inte ens kan beskriva det) så fick jag träffa resten av alla underbara familjevänner och lite barnodomsvänner. Var så härligt och jag var så glad, jag märkte inte ens att jag hade varit vaken i snart två dygn. Så jag fick ett helt fantastiskt välkomnande hem, helt enkelt. Världens bästa start på min sommar, samtidigt som det värkte i hjärtat över att nyss ha lämnat värdfamiljen.