Sunday - funday.
Imorses vaknade jag som väntat väldigt tidigt. Sov lite halvdåligt hela natten pågrund utav hostande barn. När jag väl vaknat till liv och kommit upp så var jag ändå rätt pigg och väldigt glad. Morgonen gick rätt fort, vi fixade i ordning här uppe med sängen och allting, sen käkade vi frukost och gjorde oss klara för dagen. Vi hann också med att köpa lite ballonger och grejer till värdpäronen, det är ju morsdag här idag + min värdpappas födelsedag. 


När jag slutade så begav jag mitt till tåget och åkte in till Chicago. Fick vänta på en buss i över en halvtimma så kom sent till kyrkan men det gick bra ändå. Gudstjänsten idag var riktigt bra, predikan var så himla talande till mig. Ville aldrig att den skulle ta slut, ville bara höra mer och mer. Efter Gudstjänsten så träffade jag ett gäng tjejer från kyrkan för vår första träff i vår lilla life group. Det är en satsning som City Church har, att det finns sjukt mycket smågrupper där man kan bli connectad med andra personer och lära känna nytt folk, samtidigt som vi följer ett bibelstudie som vi diskuterar tillsammans.

Vi åkte till ett litet, mysigt café. Där satt vi och försökte lite smått lära känna varandra, öppna upp sig lite, sakta men säkert. Det var tjejer mellan 18-25 år och med så sjukt mycket olika erfarenheter, vissa hade rest till nästan varje delstat, andra var snart färdiga med collage och en tredje hade bott i Australien. Och så var det ju jag då. Det var en väldigt lättsam stämning, sköna människor och ja,det var bara fint. Några kände varandra sen innan, men vi var också ett par stycken som var helt nya i både kyrkan och staden. Så nu är tanken att vi ska ses i typ sju veckor framöver, varje söndag mellan gudstjänsterna. Jag är taggad! 

Jag ska troligtvis till ännu en life group imorgon och titta till läget. Vi får se, det vore liksom fint att komma in i en grupp och lära känna lite nytt folk. Jag känner att kristna vänner har jag lite ont om härborta, och trots allt så är ju min tro en stor del av mitt liv. Att få möjlighet att träffa andra kristna och snacka och bara hänga är så viktigt för mig, så det var på tiden att jag tog tag i detta och letade upp en kyrka jag trivs i. 

Jag gick från caféet till min tågstation, vilket var ca 30 min och det var så fint. Därifrån alla bilder kommer som är med i detta inlägget. Det var varmt och skönt väder, bra stämning och staden bara visade sig från sin bästa sida helt enkelt. Jag känner mig så fri när jag promenerar runt alldeles ensam i Chicago. Det är ändå, när jag tänker på det, rätt häftigt att jag hittar i denna stora staden. Det finns tusentals ställen att utforska och jag har inte ens kommit halvägs, men jag försöker ändå åka till nya ställen så mycket jag kan. 

Jag minns att jag någon gång under gymnasiet tänkte att jag aldrig skulle kunna flytta till Stockholm för att det hade varit omöjligt för mig att hitta, speciellt på tunnelbanan. Alltså inget negativt mot Stockholm nu, men klarar jag av att åka tunnelbanan här i Chicago utan problem, så kommer inte Stockholm vara något svårt alls. Att bo såhär nära en storstad gör ändå att jag ser charmen i det mycket mer än vad jag väntade mig. Jag har alltid tänkt att jag passar in på landet, i skogen. Nu när jag är här så känner jag ändå en längtan till att lära känna även andra storstäder så det kanske inte blir så att jag flyttar hem till Olsfors för gott när jag måste lämna Chicago. 

För det mesta under tiden här så känner man inte gör något särskilt. Jag jobbar, leker med ungarna, äter froyo och slösar bort pengarna på mat på min fritid. Det är rätt tryggt och jag tänker att det inte är en big deal, men grejen är att jag har ju gjort mitt liv här tryggt. Även om allting känns lätt här så flyttade jag trots allt inte hit och fick allt serverat på silverfat. Jag har fått bygga upp ett liv här, skapa mig min egna trygghet. Det har varit så himla lärorikt och spännande. 

En av den bästa grejen med att jag bor på andra sidan jorden nu är att jag får lära mig så mycket om mig själv. Jag lär mig vem jag är när jag inte har tusen andra människor och saker runt omkring mig. Det är svårt det där. Jag tror att jag under detta året har förstått att jag inte ÄR min familj, jag ÄR inte mitt jobb eller mina intressen. Frågan är, för oss alla tror jag, vem är du när du står helt själv utan allting runt omkring dig som du tror är du? 

Den delen av mig själv har jag fått lära mig mycket om sen jag flyttade. Jag har förstått att jag är en del av min familj, men att det inte identifierar vem jag är. Något som är svårt att se när man bor hemma, i samma by, runt samma människor som jag har gjort hela livet. Inget fel på Olsfors eller mina vänner och familj därhemma, men det är intressant att lära känna människor som bara ser mig, den jag är nu, inte Felicia som är någons syster/dotter/kompis. Vet vi någonting om någon, typ att ens kompis börjar prata om sin syster, när man sedan träffar denna systern så tänker man att det är hennes syster i första hand, inte en egen person, om ni förstår vad jag menar. I Chicago är jag bara jag vid första anblicken och ju mer man lär känna mig desto mer får man veta om alla viktiga människor i mitt liv. 

Den insikten och mycket annat är sånt som jag aldrig hade förstått annars. Det känns viktig för mig att få uppleva saker och ting själv, att när jag blir gammal och grå kunna säga: det lärde jag mig när jag bodde utomlands som ung, istället för att säga att det fick jag ett råd av någon annan om att göra/inte göra. För ja, tips och råd är bra, absolut, men vissa saker behöver man uppleva själv för att förstå fullt ut. Jag vill förstå så mycket som möjligt, därför måste jag uppleva så mycket egna saker som möjligt. 

Någonting som jag är sjukt glad över att jag har lärt mig här borta det är att inte oroa mig. Jag gör det fortfarande till viss del, men jag får inte alls en lika stor ångestklump i bröstet inför vissa grejer längre. Det beror på att jag har upplevt flera olika situationer där jag insett att det inte hjälper att jag oroar mig, det är snarare så att det är bättre för mig om jag tar det lugnt och försöker att inte stressa upp mig. Det fanns så mycket saker som jag kunde få ångest över förut, nu känns det som att jag övervunnit mycket av de grejerna. Bästa segern! 
Nu ska jag strax krypa till kojs här. Är riktigt trött efter denna långa dag, men den har varit fin och bra så jag är glad. Imorgon är det en ny jobbvecka och jag jobbar bara fyra dagar och sen är jag ledig tre dagar som kommer bli extra maxade. Är så himla taggad!
 
PUSS
Habolägret 2015
Hej söndagskväll och sista dagen på lovet. Det regnar utanför mitt fönster och jag har väskor att packa upp, saker att gå igenom, bilder att fixa med och plugg att titta på. Inte så peppande, men jag är trots allt SÅ himla glad. Det känns så otroligt fint i hjärtat efter detta fantastiska lov. Utan tvekan det bästa en-veckas-lovet jag någonsin haft. Ifrån tisdags till igår var jag som nämnt på habolägret, vilket är den största anledningen till varför detta lov varit så fint. 


Jag fotade 10 bilder med min systemkamera, alltså ingenting typ. Dock använde jag mobilen desto flitigare för att fånga och bevara den otroliga omgivningen och fina stunder jag upplevde under veckan. 

Vi hade fullt upp med aktiviteter varje dag, men trots detta fanns det tid till att göra vad man ville lite då och då. Jag och mina fina vänner passade på att gå ner till sjön flera gånger, lapa sol vid en husvägg, läsa bibeln, lyssna på musik, prata och bara njuta. Jag älskade varje sekund! 

Det var så fantastiskt, sjön var så fin! Vi hade så bra väder, alla dagarna. Gick inte att göra annat än att vara nöjd och lycklig. 

Vi var ute mycket i skogen på spårning, orientering och tävlingar. Det var fridfullt, även om jag var aningens rädd för vissa djur som befann sig där. Dock var det mycket trevligt att promenera runt och prata med vänner häromkirng, så det övervägde rädslan för djuren. 

På kvällarna hade vi andakt (min favoritstund på dagen!) och då satt vi och myste vid brasan och värmde oss och filosoferade kring livet. Vi sjöng lovsång, bad, tjänade varandra och prisade Herren. Jag försökte stanna upp och ta in atmosfären, det var något speciellt i luften och jag vill minnas det föralltid! 

På mornarna gick jag upp lite tidigare för att få en egen stund nere vid sjön. Jag var så fylld av frid under denna veckan, ett slags lugn bosatte sig inombords. Det var fantastiskt! 

Jag satt nere på bryggan och hörde vågorna slå mot strandkanten och fåglarna kvittra. Det var vår i luften och jag frös inte ens, vilket gjorde mig så glad och hoppfull och längtan till sommaren blev bara större. 

Jag fick skåda många fina soluppgångar. 
Och äta frukost i en fantastisk miljö omgiven av så mycket fina människor, vilken lyx. 

Jag kunde äntligen slappna av och andas ut ordentligt. Detta lov, detta läger, denna plats, dessa människor, dessa aktiviter, denna undervisning, dessa andakter. Precis allt var mitt i prick. Jag behövde det så mycket och har blivit så stärkt av mina upplevelser. 

Det är en sådan lyx att få leva lägerliv med vänner och underbara människor på en plats som denna. Tror verkligen många hade mått så mycket bättre om de fick möjligheten att göra något liknande, få åka till en plats under några dagar där man slipper tänka på hela vardagspusslet. Där mobiltelefonerna och all teknik läggs undan, där fokuset är på att umgås här och nu. Att dela erfarenheter och bli uppbyggda av varandra, växa i sina relationer till vännerna men också i tron. Jag kände mig så lättad av att bara få leva med i allting denna veckan, inte behöva prestrera någonting, bara vara och njuta. 
Så när jag åkte hem ifrån lägret sent på fredagskvällen åkte jag hem med så många nya, fina minnen. Med erfarenheter, upplevelser och stunder som är ovärdeliga. Med känslan av att vara hel igen, efter en stressig (men rolig) start på året som gjort mig aningens splittrad. Jag fick vila ut och komma därifrån med mer kraft än innan och med så mycket hopp inför vad resten av året har för mig. 
 
Jag åkte till Pontus och Amanda och sov över där, för nu väntade nämligen en helt fantastisk helg med släkten! Men den får ni se mer av senare, för nu ska jag fixa en himla massa här med allt jag har att göra. 
PUSS 
livet i november
Vänner, I'M BACK! och det händer en himla massa i mitt liv just nu, som ni säkerligen har förstått men nu ska ni få lite mer inblick i vad som händer och sker förstår ni. jag börjar med vanligt med ett inlägg om vad som har hänt sen sist, dag för dag. konstigt jag vet men jag vill inte ha missat någon sen när jag läser denna bloggen om 5 år, typ. 
 
 

måndag 10 november jag gjorde inte något sådär jättespeciellt, en vanlig måndag. skola, handbollsträning & plugg. hittade dock den fina bilden ovan. 
tisdag 11 november myste jag med dessa godingar i kuben! vi har ju som alltid håltimma så då får man passa på att sova/plugga/snacka. 

efter skolan åkte jag tåget med Moa till Kinna. jag skulle nämligen ha min allra första körlektion(!!!) det var läskigt men gick helt ok. tyckte väl inte att det var min bästa körning direkt, var helt ovan vid bilen och ganska nervös. körläraren gav mig iaf lite tips inför nästa gång så det var bra. 

onsdagen 12 november hade Elwira bakat och tagit med sig till oss. mycket fint! annars var det handboll denna onsdag och plugg, såklart. övningskörde också med pappa! 

torsdagen 13 november var en pluggdag för mig. jag blev uttråkad och målade på mig själv lite då och då. 

fredag,lördag,söndag 14-16 november spenderade jag till största del i kyrkan. det var nämligen k.ung. en stor ungdomshelg, så det var mycket folk! frida hängde med på fredagen en sväng och annars hängde jag med mina kära vänner i kors. riktigt fint! ungdomsamlingar på fredagen och lördagen, jag sov hos pontus och amanda båda kvällarna och på söndagen var det gudstjänst i kors med dop. en himla fin helg helt enkelt. 

måndag 17 november smet jag, tove och lenny till elin efter skolan och hängde i lägenheten en stund. vi tog bland annat den där fina bilden och jag bara älskar den. sedan drog jag på handbollsträning och övningskörning efter det. en fullspäckad måndag, som alltid. 

tisdag 18 november hade jag väääärldslång sovmorgon så jag hade tid att snygga till mig riktigt ordentligt. jag åt lunch hos fanny och det var himla mysigt. vi satt och snackade om allt och inget och det var fint! sedan hade jag alltså en lektion i skolan innan jag slutade för dagen och då drog jag och mamma till mitt allra första au pair möte nere i göteborg, skriver mer om det i ett eget inlägg så småningom. det ägde i alla fall! på kvällen hade tjejerna match, så jag blev avsläppt i hallen och coachade sista tiden. hann även snacka en snabbis med tovis som var där! finfin tisdag må jag säga. 

onsdag 19 november hade jag körlektion efter skolan. så jag åkte till kinna, tur som jag har så hade även lenny körlektion, så jag, hon och moa myste till det och fikade på ett café innan våra lektioner. jag fick en ny körlärare och han var jättebra. kändes sjukt bra faktiskt, även om min insats inte var det bästa så fick jag en del att tänka på och öva på hemma. så men det i bagaget drog jag in till borås igen och träffade adelina, vi åt på subway och sen gick vi till korskyrkan för att ha luciaövning. himla mysig onsdag som avslutades med att jag sov hos elin. 

och vi hade en jättemysig kväll där vi sjöng, pratade, pluggade, åt och tillslut sov. 

torsdag 20 november fick jag därför en världsgod frukost + sovmorgon, hur grymt som helst. heja! 

på halvtio rasten var det shalommys som gällde. riktigt gött! gillar shalom en himla massa! på håltimman gick vi till elin och pluggmyste (fett bra ord), på kvällen pluggade jag ännu mer och hängde med pappa. 
 
fredagen 21 november ägnade jag åt körkortsplugg. på kvällen åkte jag in till kors för ungdomsmöte. det var fint! gillade verkligen att ha en lugn kväll, bara vi i kors, inte för mycket folk. många fina samtal, bra predikan och go lovsång gjorde kvällen komplett. jag sov hos pontus & amanda och på lördagen 22 november när jag vaknade åkte jag med mikaela ner till hennes jobb, vi handlade julklappar och sen satte jag mig och pluggade medan hon jobbade. så fyra timmars körkortsplugg fick jag gjort och på kvällen åkte jag in en snabbis till stan för att gratulera adelina som fyllde 18 år. också en mysig kväll som jag avslutade hemma med mikaela i mamma och pappas säng med filmtittande. 
 
söndagen 23 november var en handbollsdag. tjejerna hade match nere i torslanda och vi vann (wihoo)! riktigt grym match må jag säga, himla kul. på eftermiddagen städade jag och jag avslutade helgen med ännu lite mer körkortsplugg. 

måndag 24 november försökte jag mig på en annorlunda frisyr men jag vågade aldrig visa mig i den. 

på handbollsträningen på kvällen var vi 18 stycken tjejer!! wihooo så himla kul. älskar att träna dessa godingar alltså, så himla bra får dem en att må. hejaheja! hanboll är bra. kvällen avslutades med övningskörning, som alla måndagar. 

tisdagen den 25 åt vi pizza hos elin på håltimman och sen pluggade vi massor också. vi äger! 

onsdagen 26 november var moa jättetrött. stackarn! 

himlen visade sig ifrån sin bästa sida, om än bara en kort stund. efter fleeeera dagar i dimma kändes denna syn nödvändig. jag fick hopp om en ljusare tid! 

jag hängde med emmy och några andra när vi skulle in på konstmuseum. finfin lektion! 
när jag gick hem ifrån bussen var det dimmigt och tråkigt igen. jag har känt mig galet stressad den senaste tiden, är fortfarande det. detta körkortet kills me, typ. hoppas och ber att jag kommer få det inom en snar framtid, för åh vad underbart det kommer kännas. vågar knappt tänka den tanken än. hursomhelst, nu står jag inför en fullspäckad helg. idag har jag pluggat och förberett inför helgen för då fyller jag 18 år!!! wohooo, galet. imorgon blir det släktkalas och på lördag firar jag med vännerna. kan knappt tro att det är sant! så nu ska jag släppa all stress och alla tankar kring körkortet för en stund och bara njuta av livet och alla fantastiska människor jag har runt om mig.
 
och alldeles snart, inom några dagar kommer ni få mer inlägg med mina tankar om mitt körkort, hela au-pair grejen, min 18årsdag och luciatåget. fint va? jag är pepp, nu lovar jag er, vi hörs SNART igen. 
 
KRAM