You should go and love yourself
Hej. Måndagen är avklarat och därmed också tio timmars jobb. Vi gjorde inget speciellt, vi stannade hemma hela dagen och lekte med allt möjligt då vi inte hade någon bil. Vi hade en playdate här och jag lagade thaimat till lunch. Det är allt jag har att säga om min dag, så därför tänkte jag bara skriva om lite andra tankar som kommer upp under tiden jag lever mitt liv här i USA. 


Det är så mycket som spelar in när man flyttar utomlands. Att det skulle vara en så himla stor distans mellan mig och alla där hemma var inget jag egentligen reflekterade över särskilt noga. Något jag inte tänkte på alls var att det så småningom skulle vara en stor distans mellan mig och alla nya vänner och människor jag lär känna här under min tid i USA. Värdfamiljen behöver vi inte ens tänka på nu, för att lämna dem kommer bli helt fruktansvärt. Jag tänker på alla mina vänner jag lärt känna här under mitt första år som nu flyttar. Plötsligt är de som jag vande mig vid att ha nära, inte kvar här. Det är så lustigt och så kommer det ju vara resten av mitt liv nu. Jag kommer alltid, vart i världen jag än är, vara långt ifrån människor jag älskar. Det är såklart helt fantastiskt att vara så lyckosam som jag, att ha det så, men samtidigt kan det ju bli jobbigt. Som citatet här ovan säger, så är det läskigaste med distans att man inte vet om de kommer sakna en eller glömma bort en. Även om det gör ont att känna sig bortglömd så är det ändå på något sätt bra att få det svart på vitt, att jag var tydligen inte så bra vän med den personen som jag trodde. Hellre få reda på det nu. Jag kräver inte daglig bekräftelse, inte ens vecko eller månads-bekräftelse, men om jag betyder någonting för någon därhemma så vore ett "hej, hur är det" eller "jag saknar dig" på sin plats åtminstone en gång under ett helt år. Jag vet vart jag har mina vänner, vi behöver inte höras jämt, men jag tycker ändå att en gång inte är för mycket begärt. 

Mathilda skickade denna bilden till mig, i samband med att jag hade tankarna ovan och ärligt talat, det är så himla peppande! För så är det verkligen. Jag känner med så många av mina vänner att vi blivit ÄNNU bättre vänner sen jag flyttade hit. Vi saknar varandra, ja, men vi stöttar och peppar varandra i alla fall. Vi lyckas få vår vänskap, kärleken emellan oss att växa. Hur fint är inte det? Också det visar vilka vänner som jag bör prioritera i mitt liv. Dessutom är jag så otroligt stolt över mig själv som har lyckats så bra under detta året. Jag har hållt fast vid mina vänner i Sverige, visat dem uppskattning och kärlek, samtidigt som jag har lärt känna och fått nya vänner här i USA. Bara man är öppen är det lätt att få nya vänner här, för vi alla sitter ju i samma båt. Det svåra är att behålla dem, att växa ihop, att inte se varandra som ens "au pair-kompis" utan som ens kompis, en vanlig vän, precis som hemma. Man blir som en familj här med ens vänner och jag älskar det. 
Jag har lärt mig så mycket om vänner och relationer i allmänhet sen jag flyttade hit. Jag har lärt mig att ingenting är svart eller vitt, allting är mer komplext än så. Jag har lärt mig att på riktigt vara stolt och nöjd med mig själv, jag har insett att jag klarar VAD SOM HELST om jag bara tror på mig själv och vågar. Jag har lärt mig att det går bra ändå, även om man inte kan ringa mamma så fort ett problem uppstår, eller så fort man känner att man behöver prata. Jag har lärt mig att allting löser sig och att det faktiskt är jag själv som löser det mesta i slutändan. Jag har blivit bättre på att älska mig själv, oavsett hur jag ser ut eller oavsett hur många misstag jag gör. Jag har blivit min egna bästa vän, för jag har insett att den enda människan jag kommer behöva leva med i resten av mitt liv är just mig själv. Då är det rätt onödigt att slösa tid på att hata den jag är. Ska jag vara helt ärligt så tycker jag faktiskt att jag är rätt underbar, inte för att skryta eller för att jag är nochalant och inte ser mina brister, men i slutändan så älskar jag ändå mig själv. Om du inte redan gör det, borde du också prova på att älska dig själv. Och det sätter punkt för denna måndagskvällens reflektioner och funderingar. 
 
PUSS
Förra veckan!
Det händer, jag bloggar!! Wiho. Vill säga att jag ska bli bättre, men vet ärligt inte om det kommer ske så vågar inte lova något. I alla fall. Jag ska nu fortsätta där jag slutade sist. 
 
Det var lördag för två veckor sedan och Sofia var här på myskväll. Mathilda kom förbi en sväng också och vi hade himla trevligt, som alltid. På söndagen var det traditionsenlig makeover för mig, en ordentligt uppfräschning. Käkade lunch på shake shack med Sofia också, det var gott. Vänner att prata av sig med är det bästa. 
Alltså ÄLSKAR känslan när man börjar känna sig som en människa igen efter en dusch och lite fix. 
 
På måndagen var det jobb hela dagen som gällde såklart men på kvällen åkte jag till Sofia med Mathilda där vi hade spelkväll. Jag var så extremt taggad. Ärligt, ni där hemma vet ju hur mycket jag älskar sällskapsspel. Vi körde monopol och jag ägde (fick det till och med erkänt av de andra). Vi hann såklart prata om allt och inget och det var bara en bra kväll. 

Det var också ruskigt kallt i början av den veckan. -17 och jag tyckte ändå det var lite nice med frisk luft på riktigt. I alla fall, det speciella på tisdagen var att jag pluggade min första kurs på collage denna dag!! Var en förberedelsekurs för ett stort engelskatest för människor med annat modersmål, alltså sådana som mig. Det var nervöst att åka dit, att hitta till skolan, hitta till klassrummet, träffa nytt folk och sånt. Men allt gick jättebra! Var så himla uppfylld av att göra detta, tror verkligen jag kommer tycka det är kul med denna kurs nu de kommande månaderna. 
 
På onsdagen träffade jag Sofia och Mathilda igen (om ni inte redan märkt det, vi hänger jämt nu för tiden och jag älskar det!) vi var hos Mathilda och spelade mer spel, denna gång card against humanity vilket är ett otroligt roligt, men sjukt spel. Man skrattar ca hela tiden och ja, spela det så förstår ni. En bra kväll som gick allt för fort tycker jag nog. 
 

På torsdagen träffade jag Vanessa, som jag saknat så! Vi hade inte setts ordentligt sen innan jul så äntligen hade vi tid att prata ikapp om allt. Men vi kommer ju alltid in på nya saker att diskutera, så ja det känns som man aldrig kan vara riktigt klar. Vi hade en rolig och mysig kväll i alla fall så det var fint. Fixade också mina uggs som blivit lite förstörda pga icke pregnerade. Nu är det fixat och jag är mer än nöjd. 
På fredagen sa jag YES till helg och jag var som alltid fylld av fredagskänslor. Älskar! När jobbdagen var avslutad så åkte jag och Mathilda till Sofia då vi var inbjudna på middag med hennes värdföräldrar för att fira att Sofia vart här i sex månader. Så himla gulligt alltså! Det var en rolig kväll, hennes värdföräldrar är så trevliga så vi hade kul. Det slutade som alltid (numera åtminstone) med att vi spelade spel. Oväntat, right? Fast vi började komma in på djupare diskussioner i viktiga och oviktiga ämnen så tillslut spelade vi inte längre utan bara tjötade. Lika bra det! 
På lördagsmorgonen hade jag ställt klockan för jag skulle downtown och möta Frida! Vanessa smsade på morgonen och sen var hon inräknad i planerna också. Det var gött att få sällskap på tåget för då kunde vi fortsätta prata en massa, bland annat om vart vi bor i våra hemländer. Det visade sig att Vanessa bor i en sjukt fin liten stad (om man ska tro Google) så jag är ännu mer taggad nu när jag såg bilder på att hälsa på henne när vi väl är hemma igen. Olsfors kanske inte har så mycket att erbjuda tänker säkert ni nu, men jag ska ge henne en äkta skogs/naturupplevelse och det är ganska intressant för en tysk. Hon var helt i chock när jag sa att jag hade skogen som utsikt från mitt rum. Hon var också rädd att vi skulle bli attackerade av björnar (???). Ytterst oklart, men ser mycket framemot att få visa henne Sverige! Ehh, ja tillbaka till dagen. Vi mötte upp Frida som sagt och hängde i Wicker Park, det var fint. Gillar det området mycket. Där finns en fjällräven butik så jag är nu ägare av en kånken. Fint ska det va! Så vi hade en bra dag i Chicago innan vi slutligen, typ åtta timmar senare tog oss hemåt. 
 
Jag landade visserligen hemma i typ tio minuter innan dessa mupparna hämtade mig. Mathilda och Sofia alltså, vi åkte till Sofia där vi gjorde egna pizzor. Mycket gott! Vi påbörjade sedan en spelkväll som hette duga (jag vann såklart, är monopol-kungen här borta) vi åt svensk dipp(!!!!!) och lite gottis. Hade även dansparty (så fett kul). Såg även på massor av Youtube-klipp, teen mom och sånt och eh ja sen var det liksom mitt i natten nästan morgon. Klockan 6 gick jag och la mig för några timmar. Vaknade fyra timmar senare och hade frukost och spelade mer spel, fast kort denna gången. Ett grymt bra dygn med mina favoriter! Så himla kul. Åkte sen hem och kämpade för att hålla mig vaken till en okej tid att sova för natten. Klockan 9 sa jag godnatt och slocknade snabbare än någonsin. 
 
Vad som hänt denna veckan får ni veta i nästa inlägg. Puss puss!! 
Lördagseftermiddag
HEJ!!! Nu sitter jag här, ensam i min säng, lyssnar på Melissa Horns nya album, tittar ut genom fönstret där snön faller drastiskt och bara njuter. Har precis avslutat ett nästan två timmars långt samtal med mamma och pappa. Mikaela har åkt till flygplatsen och jag är ensam för första gången på typ två veckor. Jag ÄLSKAR att hänga med folk, gärna intensivt, så har älskat tiden med Mikaela här, men ni som känner mig vet att jag också behöver lite små korta stunder för mig själv för att kunna njuta av allting mer. Ikväll kommer Sofia hit, vi planerar en myskväll med thaimat. GOTT! Det har varit så fint att ha Mika här, att dela allting här med henne.Allt har känts så naturligt och först nu inser jag att det är ju ändå himla sjukt att hon faktiskt varit här. Det här året äger, äger, äger. Jag har bara varit här i lite mer än fyra månader, men jag har lärt mig så himla mycket. Upplevt så mycket, fått lära känna mig själv och mina känslor bättre. För det GÅR INTE att föreställa sig hur det känns att flytta över andra sidan atlanten, förrän man faktiskt gör det. Likaväl går det inte att föreställa sig hur det kommer kännas att få besök härborta och säga hejdå, förrän man gör det. Det är mycket känslor. Men jag gillar ju känslor, jag tycker det är fint. Tiden har gått så fort nu det senaste, speciellt när Mika var här. Det bästa var, enligt mig att inte göra något speciellt. Eller, såklart tyckte jag det var svinfint att låta mina vänner få träffa min syster och vice versa, allt häng har varit riktigt gött och även att visa henne runt har varit nice. Men det jag faktiskt njöt av mest var stunderna då vi inte gjorde något speciellt, slog in julklappar, åt, läste, spelade kort. Att bara göra saker tillsammans i huset, det har varit bra. Igår hade vi en jättefin middag med min värdfamilj, det var så sjukt gott och det var också väldigt trevligt att få tid att snacka. Mina värdpäron är ju så himlans bra. Går inte att ta miste om. Är glad att de båda gillade varandra, att familjen gillade Mika och att hon gillade dem. Efter det drog vi till min spanska vän Sandra och hennes vänner, mexicanare och colombianer. Vi åkte och bowlade och hade en riktigt rolig kväll tillsammans. Vi hängde typ halva natten och det var roligt att träffa nytt folk. Så mycket sköna människor bor här runt om ändå! Jag har massor, massor att blogga om. Vill sammanfatta 2015 på ett smidigt sätt, hur gör jag ens det när det varit mitt mest händelserika år någonsin? Vi får se. 
 
 
 
Puss och kram vänner!